19:19:49
Mitt första intryck
Efter vår lilla samling på GU så åkte jag direkt iväg till skolan jag ska praktiserar på. När jag kom fram till portarna så insåg jag vilken stor skola det var, vilket jag inte hade någon aning om.
Jag letade mig fram till expeditionen och träffade en väldigt trevlig kvinna som visade mig till rätt hus och det var en bit att gå. På vägen så kikade vi in i biblioteket på skolan och jag fick träffa en otroligt liten och gullig kvinna som jobbade som bibliotikarie på denna och två andra skolor i partille. Biblioteket är litet men har ganska mycket böcker med många olika genrer men det verkar som det finns mest spök- och thrillerböcker då spänningen ska locka barnen att läsa. På en hylla sitter en lapp som förklarar de små, runda klistermärkerna som sitter på böckernas rygg för att visa om boken är lättläst, lite svårare, ännu svårare eller jättesvår! Eftersom biblioteket är så litet finns det inga platser att sitta och läsa på. Men bredvid (glasdörrar mellan) ligger ett större rum som kan användas som lässal och klassrum, där inne hittar man också alla faktaböcker. Bibliotikarien finns tillgänglig på skolan två dagar i veckan för att hjälpa klasserna att hitta bra böcker och hon kan även beställa in andra böcker eller fler exemplar.
Mitt första intryck av skolan var lyx. Det är stort, modernt, öppna ytor och högt i tak. De har en bibliotikarie och stödlärare/resurslärare till barn med speciella behov som t.ex. koncentrationssvårigheter eller språksvårigheter. Lärarna är trevliga, vilket är ett stort plus. MEN, efter bara en stund förändrades denna bilden av skolan. Skolan befinner sig i ett kaosartat läge där ingenting fungerar. De är för många elever, det finns inget schema och inga salar att vara i och elever kommer till skolan och det finns varken lärare eller klassrum. Lärarlaget jag är i planerar dag för dag och improviserar fram lektioner för elever som slåss, skriker på varandra och käftar emot lärarna. De är bara 10-11 år men har ändå mod och attityd nog att säga "håll käften", "peka finger "och sätta sig emot sina lärare och mentorer.
När klockan var 14 så var jag helt slut och jag hade ändå bara suttit med och lyssnat på två lektioner. Det är en klass - eller grupp som de kallar det där - som jag har följt mån-tis och det verkar som att det bara är den klassen som är på detta viset. Jag fick det förklarat för mig att det tydligen är bra nu i jämförelse men vad det har varit då elever hoppat ut genom fönster på lektionstid och inte kunnat sätta sig ned på 20 min.
Idag (onsdag) har jag varit med en annan grupp elever och denna gruppen kändes som ett gäng änglar fastän de inte riktigt kunde sitta still och koncentrera sig hela tiden. Idag fick jag även läsa högt för dem i en bok som de håller på och läser tillsammans. Fick till och med beröm av några elever. Det är en speciell känsla när alla sitter/ligger och bara lyssnar på ens ord
Efter att skoldagen var slut för eleverna så satte jag mig ned med min LLU för att försöka gå igenom resten av veckan och försöka planera in mig lite på schemat. Det verkar som att jag ska hålla i ett textsamtal på fredag och då ska de läsa en norsk text om en pannkaka som rymmer. Just nu arbetar de med temat norden därav norskan.